Ensam är inte stark. Inte när det gäller att leda idrottsklubbar i alla fall. Inte när det handlar om att utvecklas och att nå högre i seriesystemet.

Mikael Larsson har styrt Maifs herrlag i över ett decennium. I stort sett så länge man kan minnas. När han inte styrde hette tränarna Dave Mosson, Peter Wettergren och Roland Gustavsson och det är ju ett tag sedan.

Maif har varit flitigt att byta både spelare och tränare i sin ivriga strävan att nå den verkliga elitfotbollen, men har inte bytt så mycket i sportchefsrollen. Så det kanske är dags nu. Att se om det blir bättre med en förändring även där.

Artikelbild

Jag vet vad Mikael Larsson går för. Jag respekterar honom för hans stora kontaktnät, sin förmåga att göra fotbollsaffärer, och allt han gjort för att utveckla Maif och Motalafotbollen. Jag vet att han samtidigt är rätt illa omtyckt i vissa läger, men min spaning är att det ofta handlar om spelare/ledare som ratats i Maif eller personer i småklubbarna runt omkring som han trampat på tårna.

Larsson har sina bra och dåliga sidor, men till hans försvar tror jag att inte någon som styr Maif och tar på sig den kavajen blir populär i LSW, Boren eller Zeros. Mentaliteten är sådan i Motala.

Samtidigt kan man inte säga att Larsson lyckats i sitt herrlagsbygge i Maif. Under tio år har det varit kortvariga höjder under Kral och Egnell/Ekh och vissa spelare har varit fynd och gjort stordåd. En rad talanger har också exporterats från Maifakademin.

Men att Maif så ofta är nere i tvåan och harvar får Larsson förstås delvis ta på sig. Fjärdenivån är inte i paritet till Maifs resurser och förutsättningar. Larsson får också ta ansvar för att så få tränare stannat länge, och även för fiaskovärvningen senast av Vladan Ladan som kraschade så totalt.

Därför kan det vara värt att testa vad en sportgrupp kan uträtta, med Larsson inte långt ifrån och med Larssons goda sidor kvar i klubben.

Det är en stor svaghet med föreningar där få eldsjälar gör allting. Det blir tunga fall när de ledarna inte orkar längre. Maif behöver bli mer förening där det är fler människor som delar på både bördor, ansvar och glädjen att lyckas. Fler Maifhjärtan vill jag se i vardagen kring Idrottsparken. Då blir det bättre utväxling av Vätternrundapengarna och Maif har en större chans att bli stadens lag på ett mer långsiktigt sätt.

Jag ser omorganisationen som är på gång i klubben som ett steg i rätt riktning.

En sportgrupp tror jag har större chans att utveckla en bra relation till de omgivande klubbarna kring Maif, jämfört med enstaka ledare där det finns prestige och upplevda oförrätter som ligger och gnager sedan gammalt.